:(
Man inser inte hur ont det gör förrän det väl händer. Dränkt mig själv o mina känslor i arbete o sysselsättning idag för att slippa tänka men nu ligger jag i min säng o alla dessa tankar dyker upp den ena efter den andra. Verkligheten slår omkull en så hårt att man får svårt att ställa sig upp igen. Hade vilja säga så mycket till dig men nu är du borta. Ända sen man var liten har du funnits där för mig och alla andra men inte längre. Hoppas att du har det bra nu o slipper ha ont o vara sjuk. Alla mina tankar faller på dig och ställer mig frågan om och om igen: Varför just du?
Kommentarer
Trackback
